Generalen av infanteriet Oscar Ferdinand Gripenberg (1838-1916) son till kronofogden Udo Sten Casimir Gripenberg och Maria Vilhelmina Landau. Genomgick Kadettkåren i Fredrikshamn och inträdde i militärtjänst 1854. Han deltog i Rysslands fälttåg i Polen 1863-64 samt med stor utmärkelse i i kriget i Turkesien 1866-68.
Ett gott namn som befälhavare vann han i kriget i Turkiet 1877-78. Han utmärkte sig i synnerhet i slaget vid Gorny Dubniak och utnämndes kort efteråt till kommendör vid Livgardets Moskovska regemente. Till generalmajor befodrades han 1878. I slaget vid Pravets förde han befälet över nämda regemente samt intog ställning mot en av turkarna besatt redutt vid Arab Konak, som skyddade huvudvägen till Sofia. Han anfölls av turkarna som under en mördande eld med 12 bataljoner anföll hans ställning. Redan hade det kommit därhän, att enskilda fientliga avdelningar omgav kanonerna och alllt syntes förlorat, då general Gripenberg med dragen sabel ropande ”levande kan jag icke tillåta att våra kanoner falla i turkarnas händer” och med förtvivlat mod kastade sig med sitt regemente mot den i allt tätare skaror anstormande fienden. Efter en het strid som varade i fyra timmar tvangs turkarna retirera. Genom denna ärorika strid räddade Gripenberg Vratschesch defilen, om vars utrymmande redan befallning givits. I och med detsamma var alla vägar som ledde till landen söder om Balkanerna i ryssarnas händer och möjliga att forceras. För denna utmärkelse utnämndes han till riddare av Georgsordens 8:nde klass, en dekoration som ingen annan finländare innehaft.
År 1889 blev han chef för gardesskarpskyttebrigaden, 1890 generallöjtnant och 1807 chef för 1. gardesinfanteridivisionen. Han befodrades 1901 till general av infanteriet. På hösten 1904 kallades han till befälhavare över andra mandschuriska armén, trots att han var tvungen att använda ett träben. Under Rysk-Japanska kriget erhöll Gripenberg under ett framryckningsförsök icke tillräckligt understöd av högste överbefälhavaren general Kuropatkin, utan led i januari 1905 nederlag vid Sandepu varvid han förlorade 10000 man. I detta slag hade ryssarna emot sig hela den många gånger starkare japanska armén. Japanerna har emellertid själva erkänt att det för dem var ett blodigt nederlag. Gripenbergs seger inrapporterades av den avundsjuka general Kuropatkin som ett nederlag, men var i verkligheten den enda seger den ryska armén uppnådde i Mandschuriet. Förbittrad över Kuropatkin avgick Gripenberg från sin post och återvände till Ryssland där han sedan levde ett tillbakadraget liv. (Ur nekrolog 19.6.1916 och tidningsartikel 27.1.1935)
Karta över slaget vid Sandepu.
År 2008 upprestes under högtidliga former ett minnesmärke över general Oscar Gripenberg i Tsarskoye Selo.
