Svensk text

Några Statistiska och Historiska Anteckningar om Staden Kajana och det forna fästet Kajanaborg

 Kajana är en liten oansenlig uppstad, belägen uti Kajana härad af Uleåborgs län, på ett afstånd af vid pass 10 Svenska mil (1 Svensk mil=1,0689 km; MG) från Läne-Residence-staden Uleåborg. Dess befolkning uppgår till 570 personer.

Denna stad blef anlagd år 1651 af Riks-Drotset och dåvarande General-Gouverneuren öfver Finland, Grefve Brahe, hvilken af Drottning Christina erhöll landskapet Kajana såsom Friherrskap (1). Staden innehåller i längd 850 och i bredd 720 Svenska alnar (1 Svensk aln = 0,494607 m; MG). Den är i allmänhet illa byggd, och nästan öfverallt finner man spår af handelns dåliga tillstånd. De många härjningar som öfvergått denna fattiga stad, under krigen mellan Ryssland och Sverige, hafva alltid hindrat stadens uppkomst. Åkerbruk och boskapsskötsel utgöra numera innevånarnas förnämsta näringsfång.

Uppå en vid pass 100 alnar lång och 50 alnar bred holme uti Koivukoski fors, inhvid vars strand Kajana stad är anlagd, – finns ännu lämningar af det forna fästet Kajanaborg. Detta fäste blef under Konung Carl IXdes tid, är 1607, på tillstyrkan af en för sina krigiska bedrifter ryktbar bonde, vid namn Clemens Ericsson, grundlagt, men först femtio år derefter blef verket fulländat. Ändamålet med denna anläggning var troligen, att motstå de ströf-partier, som Ryska Troupper under krigen mellan Ryssland och Sverige i äldre tider ofta gjorde å denna aflägsna ort. Detta ändamål vanns dock icke, dels derföre att försvars-anstalterne voro otillräckeliga, ehuru själfva fästet var försedt med bombfria hvalf, dels ock derföre att detta fäste äfven af en litet öfverlägsen fiende kunde helt och hållet inspärras och den obetydliga garnisionen, som der inrymdes, följakteligen, efter någon längre tids förlopp, uthungras.

En utförlig berättelse om detta fäste och dess öden, vore visserligen icke helt utan allt historiskt intresse; men den ligger utom planen af detta arbete, och må derföre endast i korthet nämnas, att Kajanaborg under Carl XIItes olyckliga krig mot Ryssland, år1716 i Februarii månad, genom Capitulation intogs af Ryska Generalen Stschekin, hvilken försedd med belägrings Artillerie och ett betydligt antal troupper, tvang den Svenske Öfver-Commendanten Öfverste-Lieutnanten Meierman, att med garnisonen, som utgjordes af 50 man oöfvade soldater, efter fem veckors hårdnackadt motstånd gifva sig, sedan allt hopp om förstärkning var förloradt och alla proviant förråder uttömde. Af det krutförråd Svenskarne vid sitt aftåg qvarlemnade, använde Ryssarne 7 tunnor, till att spränga och förstöra fästet, hvaraf nu endast vördnadsbjudande ruiner qvarstå (2).

Finlands oförgätlige välgörare, Alexander den välsignade, hade Sig bekant, att Kajana, genom de krigshändelser der tilldragit sig, intagit ett rum i Finlands lidelse-Historia; ty redan flera år förut, omgicks den menniskoälskande Monarken med den tanken, att besöka denna af krigets förödelse fordom härjade trakt, och måhända ville denne Denna menniskosläktets vän genom ett personligt besök hos detta lands närvarande generation, utplåna sjelfva det svaga minne den erhållit i arf af förfäders olyckor och lidanden. Också lyckades det Denne Store  Furste fullkomligen, att här, liksom öfver allt, der Han passerade, så helt och hållet tillvinna Sig allas hjertan och folkets kärlek, att till och med sjelva bonden ännu idag nämner sitt fäderneslands oförgätlige välgörares namn, med samma rörelser af Kärlek och beundran, hvaraf hans hjerta var uppfyllt!

 

Om förberedelserne till Kejsar Alexanders färd till Kajana.

Sedan Kejsar Alexander hade fattat det oryggeliga beslutet, att under Dess resa i Finland, om sommaren 1819, besöka Staden Kajana, blef det en nödvändighet att vidtaga sådana åtgärder som skulle befodra all möjlig säkerhet och beqvämlighet för hans Majestät under en färd, hvilken för den resande alltid är förknippad med många besvärlighet, stundom även med fara; tillfölje hvaraf dåvarande Chefen för Hans Kejserliga Majestäts General-Stab, General-Adjutanten m.m. Furst Volkonsky, i samråd med Stats-Sekreteraren för Finska Ärenden m.m. Baron Rehbinder, beslöt att afsända en person till Kajana, hvilken på stället skulle gå i författning om sådana anstalter, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Detta hedrande uppdrag blef mig anförtrodt; och emedan jag år 1813 hade varit tjenstgörande vid en recognocering af Kajana, var jag nu i tillfälle att i förrhand upplysa om de olägenheter som skulle möta, då hans Majestät för att komma till Kajana, af brist på banad väg måste göra en sjöresa af 5 Svenska mil öfver Uleå träsk, hvartill hvarken i Kajana eller uti kringliggande nejd funnos bättre farkoster att tillgå, än små båtar, hvarmed landets invånare transportera sin tjära till Uleåborg, och hvilka naturligtvis voro högst olämpeliga att begagnas af Hans Kejserliga Majestät. Jag trodde mig därföre böra föreslå att 2-ne slupar skulle transporteras från Uleåborg, som ligger 11½ Svenska mil från stranden af Uleå träsk. Detta förslag godkändes; och sedan jag af Volkonsky erhållit nödiga föreskrifter, samt af Baron Rehbinder blifvit behörigen documenterad med öppne ordres till vederbörande auctoriteter, af hvilkas biträde jag kunde komma i behof, begaf jag mig oförtöfvadt till Uleåborg. – Genast efter min ankomst till nyssnämnde Stad, vidtog dåvarande Vice-Landshöfdingen, Öfverste-Lieutnanten von Born, nödige åtgärder till anskaffande af 2-ne Slupar, samt engagerande af 24 matroser. Denna beskickning afgick från Uleåborg landsvägen, under befäl af Kofardi-Kaptenen Johan Julenius. Sluparne transporteras på dertill enkom inrättade fyrhjuliga vagnar. – Emedlertid afreste jag förut till Kajana, för att såväl der, som ock vid Haapalankangas, hvarest Hans Majestät skulle embarquera, låta anlägga nödiga bryggor (3).

 

Om Kejsar Alexanders färd till Staden Kajana

Hans Majestät afreste den 25 Julii från Zarskoje-Selo till Archangel, hvarifrån Högst Densamme åtföljd af Hans Excellens Furst Volkonsky, Lif-Medicus Baronet Wylie, jemte några andra till Hans Majestäts Suite hörande personer, begaf sig till Finland.

Hans Kejserliga Majestät passerade Finska gränsen vid Salmis i Wiborgs län, tog vägen öfver Sordavala, aflade ett besök hos munkarne vid Walamo kloster, samt anlände den 13/25 Augusti till Kuopio Stad, dit Stats-Sekreteraren Baron Rehbinder på Nådig befallning directe från St. Petersburg begifvit sig, för att invänta Hans Kejserliga Majestät. Den 15/27 derpåföljande, fortsatte Hans Majestät Sin resa till Nissilä Gästgifveri, och anlände dit samma dag om aftonen klockan 7 (4).

Under det jag, jämte Kopfardi-Kaptenen Junelius, vid Haapalankangas afvaktade Hans Majestäts ankomst, hvilken enligt Marche-Routen skulle inträffa den 14/26 Augusti, erhöll jag d. 15/27 om aftonen befattning att oförtövadt infinna mig på Nissilä. Wid min ditkomst anmälte jag mig hos Hans Excellence Furst Volkonsky, som frågade om allt vore i ordning för Hans Kejserliga Majestäts resa till Kajana. Sedan Hans Excellence hade erhållit nöjaktig upplysning om de åtgärder, hvilka hade blifvit vidtagne, befallte han mig att genast återvända till Haapalankangas, och förkunnade derjämte, att Hans Majestät följande morgon kl: 7, der skulle intaga middag. Jag anmälte väl då hos Fursten, att å Nybygget icke fanns något enda för sådant ändamål lämpeligt rum, men härpå svarade Hans Excellence, att Kejsaren hade beslutit intaga sin middag på Haapalankangas, samt att Hans Majestäts afsigt var att ännu samma dag återvända till Nissilä. För öfrigt öfverlemnade Fursten åt mig att vidtaga sådana åtgärder, som omständigheterna fordrade och stället medgaf. – Jag reste från Nissilä kl: emellan 11 och 12, om aftonen, men hann icke till Haapalankangas för än kl: 5 följande morgon. Kl: 4 ankom Hans Majestäts Hof-Mästare Herr Müller, med Kejserliga köket. Min förlägenhet var i sanning ganska stor, emedan det enda boningsrum som fanns på Nybygget var ett litet rökpört, som dessutom måste upptagas för köket. Att uppföra en löfsal, dertil saknade jag både tid och nödigt biträde, men hufvudsakligast förkastade jag den idéen af fruktan för regn. Jag meddelade Herr Müller min förlägenhet, och han öfverensstämde med mig deruti, att den enda utvägen, man då mera ägde öfrigt, var, att låta rengöra ett på nybygget befinteligt nästan nytt stall, och begagna det till matsal, så olämpeligt det och verkligen i alla afseenden befanns vara,

Hela höjden af stallet från golfvet till taket uppgick till knappa 4 Svenska alnar, dess bredd till omkring 8, och afgståndet, och spiltorne till omkring 4 alnar. All dager erhöll stallet igenom dörren, som var vid pass 9½ alnar hög och 1 ¼ alnar bred.

Sedan jag låtit väl sopa och skura rent det, beklädde jag väggarne och spiltorne med färska björkar, hvilka gåfvo en angenäm lukt som helt och hållet förtogo stallslukten. Ett bord anskaffades från närmaste bondgård, och då ingen tillgång fanns på stolar, var jag föranläten att af en planka i hast låta förfärdiga en bänk den jag betäckte med ett stycke rödt kläde som åtföljde den ena, för Hans Majestät bestämda, slupen.

Herr Müller hade emellertid låtit göra upp eld i rökpörtet der han tillredde maten under det han stod i den starkaste rök hvaraf hela rummet var uppfylldt.

Klockan precis 7 f.m. den 16/28 Augusti anlände Hans Majestät till Haapakangas, åtföljd af Furst Volonsky, Lif-Medicus Wylie och Fändricken vid General Staben Martinau.

Stats-Sekreteraren Baron Rehbinder afreste på Kejsarens befallning directe från Nissilä till Uleåborg,

När Kejsaren stigit ur Sitt voiture, blef jag för Hans Majestät, som närmat Sig till mig, af Furst Volkonsky presenterad; hvarefter Hans Majestät täcktes tillåta mig för Sig presentera Kopfardi-Kaptenen Junelius. Efter att Nådigst hafva talat till Herr Junelius på Engelska, vände Hans Majestät Sig till matroserne samt helsade Nådigt på dem, äfvensom på det församlade folket.

En bonde vid namn Henric Terwonen, som 1809 varit deputerad vid Landtdagen i Borgå, hade ställt sig vid porten, genom hvilken Hans Majestät skulle gå för att komma in på gården af Nybygget. Bonden som war beprydd med Landtdagsmedaljen, blef genast af Hans Majestät observerad. Kejsaren stadnade, helsade på honom och kallade mig till Sig för att på Finska språket tolka Hans Majestäts hälsning. Keisaren behagade då säga mig: vet ni Gripenberg, denna mannen är en gammal bekant; vi hafva sedt hvarandra på Lantdagen i Borgå 1809. Derefter klappade Hans Majestät bonden på axeln och sade: Säg honom, att det fägnar mig rätt mycket att förnya hans bekantskap. (Se planchen No.1) Bonden, förundrad och rörd af Keisarens nedlåtenhet, uttryckte enfaldigt, men hjertligt, sin fägnad öfver den stora Nåd, Hans Majestät bevisade detta aflägsna lands invånare genom Sitt besök. Derefter befallte Hans Majestät mig äfven att fråga bonden om han var gift, huru många barn han hade, hvar han bodde, och om han var lycklig som landtman. Dessa frågor besvarade bonden ganska omständligt och redigt, hvarefter Keisaren fattade honom i handen och tog afsked af honom. När Hans Majestät lemnat bonden, gick Han åt boningsrummet och frågade efter Sin Hof-Mästare, Herr Müller, och då jag i underdånighet svarade, att Herr Müller var i rök-pörtet sysselsatt med att tillreda middagen, närmade Hans Majestät Sig till dörren af rummet, men kunde icke komma längre, i anseende till den starka röken, som strömmade ut igenom densamma. Hans Majestät, som icke kunde se Herr Müller i den tocka röken, kände likväl igen honom på rösten, helsade på honom och frågade med en skämtsam ton: hvar är min matsal? Herr Müller svarade: ”Eders Majestät, för ombytes skull i ett stall.” Denna idée roade Kejsaren rätt mycket och Hans Majestät tillade: Det är detsamma, endast vi hafva något att äta. Härefter gick Hans Majestät att bese matsalen den Han fant han vara nog märkvärdig.

När Hans Majestät skulle sätta Sig till bords, förkunnade Furst Volkonsky, att Kejsaren befallt mig att äta vid Sitt bord. Kl. ¾ till 8 serverades middagen. Hans Majestät satt ytterst till höger, näst Kejsaren, Furst Volkonsky, dernäst jag, sedan Baronet Wylie, och sist till vänster Fändrick Martinau. (Se planchen No.2.) Under hela måltiden som varade omkring 20 minuter, var Hans Majestät vid ett utomordentligt glatt lynne; ibland annat påminner jag mig följande: Kejsaren hade, under sin resa genom Karelen erhållit till present en burk med syltad lingonsaft, som Han mycket tyckte om. Sedan Hans Majestät serverat Sig Sjelf dermed och Furst Volkonsky äfven däraf tagit något, tog Hans Majestät med egen hand i burken, ställde den framför mig, och med en, honom egen, intagande glad mine sade: Gripenberg, det här måste ni smaka på, det är mycket godt, men ni får icke taga mycket deraf, ty jag vill sparsamt nytta det; det är en present från Präst-Frun i Tohmajervi. Keisaren yttrade äfven, att han ända till Idensalmi fann landet vara så vackert, att det till och med kunde kallas nordens Italien; men derifrån fann Hans Majestät det nog ödsligt. Hans Majestät gjorde Sig äfven underrättad om kringliggande trakter samt om Kajana Stad och dess invånare, vid hvilket tillfälle jag för Hans Majestät i underdånighet omnämnde, att hos pastorn i Kajana, Herr Appelgrén, rum voro utsedda för Hans Majestät.

I detsamma presenterade Herr Müller tvenne Ananas som dessert; men Kejsaren anmärkte härvid under ett gladt skämt, att det vore för mycket contrast att hafva Ananas till dessert, då man åt middag kl. 7 på morgonen, uti ett stall i trackterne af Kajana; tillfölje hvaraf Hans Majestät befallte Furst Volkonsky, att gömma den rara frukten, hvilken Hans Majestät ville föra med Sig såsom present åt Sin värdinna fru Appelgrén.

Kl. ½ 9 gick Hans Majestät ombord på den större slupen, der äfven Furst Volkonsky, Baronet Wylie, Fändrick Martinau, jag, Hans Majestäts Kammartjenare T.Feodoroff, och Kosack-Under-Officeraren Offtscharoff erhöllo befallning att taga place. Efter ½ mils rodd utföre Wuolioki å, anlände slupen till åns utlopp i Uleå träsk, då Kapten Junelius anmälte hos Hans Majestät att slupen var för mycket lastad i det starka väder han befarade att skulle yppas på sjön; tillfölje häraf Hans Majestät befallte Fändrik Martinau, Kammartjenaren Feodoroff, och Kosack-Under-Officeraren Offtscharoff, som åtföljde Baronet Wylie, att stiga i den mindre slupen. I anseende dertill att vi hade medvind, kunde verkningarne af det starka vädret icke så noga märkas i viken, hvarifrån vi lade ut till segels; men ju längre vi hunno på sjön, dessto större blefvo vågorne och faran synbarligare. (se planchen No. 3.) – Med all den skicklighet Kopferdi-Kaptenen Junelius vid detta vigtiga tillfälle ådagalade, var det för honom omöjligt att förhindra slupen att taga vatten. Stormen var otroligt häftig, vågorne så höga, att när slupen var emellan dem, sågo vi ej annat än himmel och skum. Tvenne matroser voro oupphörligt sysselsatte med att från slupen utösa den mängd af vatten som samlade sig i de häftiga vågorne, hvilka utan skonsamhet, sköljde öfver Hans Majestät som ock oss andra. Under denna äfventyrliga färd, visade Hans Majestät mycken traquilité, men var dock mera allvarsam. Hans Majestät frågade en och annan gång af Kapten Junelius på Engelska, om det vore farligt, hvarpå denne försäkrade Hans Majestät, att ingen fara vore å färde. Han kom likväl i stor förlägenhet, då under den starka stormen roderpinnen brast. En oundviklig undergång hade varit följden, som icke Herr Junelius varit beredd på ett sådant fall, och försett sig med en annan, hvilken han med sin utmärkta rådighet genast och oförmärkt lyckades anbringa i den afbrutnas ställe. Efter vid pass tvenne timmars segling, nådde vi lugnare vatten vid Paldamo Prestegård, der inloppet är till Kajana.

Kl.12 på dagen anlände vi till bryggan under Ämmä vattenfall på norra stranden af Koivukoski ström. Scenen af Kejsarens landstigning, var i sanning högst imposant: man såg i fonden ruinerna af det gamla fästet Kajanaborg, som med stolthet höjde sig öfver det majestätiska vattenfallet, hvars häftighet åstadkom ett dån, hvilket ökade intrycket af det högtidliga tillfället: uppå höjden ofvanför bryggan såg man en oräknelig mängd af folk, som från kringliggande orter ditströmmat, för att få se sin dyre Kejsare; och uppå sjelfva bryggan, Kajana stads borgerskap, anförda af sin Borgmästare, Herr Flander, och Ortens Presterskap, anförda af Contracts-Prosten och Kyrkoherden i Paldamo, Herr Äjmeleus. I det samma Hans Majestät lade foten på bryggan, helsades Han med lifliga hurrarop af sina trogna undersåtare. Borgmästaren complimenterade Hans Majestät med ett kort tal på Svenska, som af mig på Fransyska öfversattes och hvilket Hans Majestät Nådigt besvarade, hvarefter Kejsaren vände Sig till alla närvarande, och med rörelse tillade: Jag kan icke lemna eder ett mera talande bevis på min välvilja och bevågenhet för eder och edra landsmän, än det, att jag trotsat elementerna, för att få tillbringa några ögonblick hos eder. (Se planchen No. 4.) Prosten Äjmeleus haranguerade Hans Majestät med ett kort tal på Tyska, hvilket Kejsaren på samma språk i Nådigt uttryck besvarade; hvarefter Prästerskapet presenterades. Sedan gick Kejsaren till fots åt Staden, hvarunder Hans Majestät Nådigt helsade uppå det på höjden församlade folket, hvilket med flera gånger förnyadt hurrarop besvarade helsningen. För att komma till Staden, som är belägen på västra stranden av Koivukoski, skulle Hans Majestät nödvändigt passera den förut omnämnda holmen samt de på densamma befinteliga ruinerna af fästet Kajanaborg. Det hade en trappa af kringliggande stenar, hvilka från ruinerna nedramlat, för tillfället blifvit uppmurad långs med muren åt höger, uppå hvilken man likaledes anbragt en tillsammansmurad stenmassa i form af en parallelipiped, som höjde sig något öfver sjelfva muren (5). Såväl trappan som parallipipeden voro försedde med ledstänger af jern. Afsigten med detta arbete var, att lemna Hans Majestät tillfälle att med beqvämlighet bestiga ruinerna, från hvilka man äger öfversigt af en del utaf Staden och derjemte piitoreska utsigter åt den kringliggande nejden. Då Kejsaren kom till ruinerna blef Hans Majestät varse trappan, och gick, åtföljd af Furst Volkonsky, långs med densamma, ända upp till högsta planen af parallelipipeden. (Se planchen No. 5.) Sedan Hans Majestät några minuter derifrån beskådat utsigten, begaf Han Sig till Stadens Kyrka, den Hans Majestät med synbar andakt besökte, genomvandrade derefter en del af Stadens gator, besåg Rådhuset, der Hans Majestät bläddrade i några uppå bordet liggande lagböcker,  och begaf sig sedan till Prestegården, der rum för Hans Majestät voro utsedde. Emedan Kejsaren redan hade spisat middag på Haapalankangas, refuserade Hans Majestät den för Honom å Prestegården tillagade middagen; men tillät deremot att servera Sig med thée. Under Sin vistelse på Prestegården, öfverlemnade Hans Majestät med egen hand åt Sin värdinna, Fru Appelgrén, de förut omnämnda tvenne Ananas och ett brillanteradt skärp-spänne.

Den starka stormen för hvilken vi hade varit blottställde under framresan till Kajana, ingaf Furst Volkonsky den billiga frucktan, att färden öfver Uleå träsk var förknippad med verkelig fara, tillfölje hvaraf Hans Excellence redan då väckte frågan om att återvända landvägen, och tillsporde derföre mig om det kunde låta sig göra. Jag anmälde hos Hans Excellence, att man väl kunde återvända landvägen från Kajana, men att det vore förenadt med oberäkneliga svårigheter, emedan det enda sättet var att färdas största delen af vägen till fots öfver sanka kärr, och den öfriga delen till häst, öfver steniga backar. Ortens invånare, hvilka häröfver blefvo hörde, trodde nästan alla att stormen skulle sakta sig emot aftonen; men emedan Hans Majestät hade kort om tid, och icke ville blottställa Sig för ett långvarigt dröjsmål, beslöt Hans Majestät att återvända den obanade landvägen genom ödemarken.

Tillfölje häraf vidtogs genast anstalter till afresan, hvilka hufvudsakligast bestodo uti skyndsamt anskaffande af nödigt antal hästar; men man  kom i stor förlägenhet då det befanns, att i hela staden icke var att tillgå mer än en enda gammal ridsadel på bom, och hvaraf läder-öfverdraget till det mesta var utslitit, så att stoppningen på flera ställen framstack; stegböglarne voro nedrostade och hängde uti tvenne repstumpar. Man var likvist tvungen att för Hans Majestät begagna denna dåliga sadel, hvaremot Furst Volkonsky och öfriga af Kejsarens suite, fingo åtnöja sig med dynor som bundos öfver hästryggarne. Stigböglar förfärdigades af rep.

Sedan Kejsaren tagit Nådigt afsked af Sitt värdsfolk, af Borgmästaren, Presterskapet, Kapten Junelius (6) och det församlade folket, steg Hans Majestät till häst kl. vid pass ½ 5 eft.m. och anträdde det högst märkvärdiga tåget. Detta tåg begyntes och fortsattes i följande ordning: främst gick en af Stadens Borgare, Eric Määtä, som var utsedd till vägvisare, – derefter följde Fändrick Martinau till häst, dernäst Furst Volkonsky, sedan Hans Majestät Kejsaren Self, derefter Lif-Medicus Wylie, efter honom, Kejsarens Kammartjenare Feodoroff, och Kosack-Under-Officeraren Offtscharoff, slutligen bagaget, på 2-ne hästar, åtföljda af 8 bönder.

Hela vägen som skulle genomvandras, bestod af gångstigar öfver steniga och obebodda marker, ofta afskurne af stora sumpiga mossar. – För att kunna färdas öfver dessa mossar, begagna sig landets invånare af 2-ne i bredd laggde och på öfra sidan bilade timmerstockar. Dessa smala broar äro ofta ferndelar långa (med lång räckvidd; MG); och som det icke sällan händer, att mindre vana hästar snafva och falla nere i de sanka kärren, hvarifrån de med möda uppdragas, blef det äfven nu en nödvändighet att gå till fots öfver dessa ställen, och låta leda hästarne. Efter säkra uppgifter, dem jag varit i tillfälle att på stället förskaffa mig om denna obanade vägs beskaffenhet och längd, kan utan öfverdrift antagas, att Hans Majestät, på Dess återfärd från Kajana vandrade nära 5 mil till fots, –samt omkring 2½ mil till häst.

Kl. ½ 7 på aftonen anlände Hans Majestät till Kivimäki-Gammel-gård, 1½ mil från Kajana. Kejsaren helsade Nådigt på gårds-folket, gaf handen åt dem Han träffade, samt begärde något att dricka, för att dermed släcka sin törst. Efter några ögonblicks hvila, fortsatte Hans Majestät färden ännu ½ mil till Rongala hemman af Mainua by, hvilket var bestämt till nattqvarter, och dit Hans Majestät anlände omkring kl. 8. Ett förrbud om Kejsarens ankomst, hade kort förut anländt till hemmanet, så att gårds-folket för Hans Majestät hunnit uppstäda ett litet rum. Här, liksom på nästan hvarje ställe, der Kejsaren rastade, drog Hans Majestät själf försorg om, att skjutskarlarne fingo mat och hästarne fourage.

För att äga den lyckan få se Kejsaren, hade män qvinnor och barn samlat sig från närmast belägne gårdar; och under det Hans Majestät spisade aftonvard, hvars förnämsta anrättning utgjordes af helkokta potates, trängde sig barnen till dörren af Kejsarens rum, då det behagade Hans Majestät att med egen hand utdela smörgåsar. Kl. omkring 10 lade Hans Majestät Sig till hvila i det förut omnämnda rummet. Furst Volkonsky och de öfriga af Hans Majestäts suite lade sig i pörtet på hö, som dagarne förut hade inhemtats till torkning.

Redan kl. 5 följande morgon den 17/29 var Hans Majestät och Dess suite i rörelse. Alla, utom Hans Majestät, intogo en liten frukost, bestående af groft bröd, smör och mjölk och kl. ½ 4 skedde afresan.

Wid pass kl. 6 anlände Hans Majestät till Landtdagsmannen Henric Tervonens hemman (7). Förrbudet, som kort före Hans Majestät anländt till Mainua, hade ännu icke hunnit få reda på värdsfolket i den gården som hedrades af Kejsar Alexanders besök. Snart infann sig likväl värdinnan, som genast öppnade dörren till en på gården afskild och uppstädad kammare, der hon med djupa nigningar och en synbar glädje bad sin Höga Gäst stiga in. Sedan hon i största hast uti stugan hade framställt groft bröd, smör och mjölk, begaf hon sig med Kejsarens Kammartjenare till potatis landet. Under det anstalt gjordes, såväl om middagen, som ock om anskaffandet af hästar, tog Hans Majestät Sjelf på en träd-tallrik litet bröd och smör hvaraf Han genast åt för att stilla Sin första hunger. Sedermera stektes en kalfstek, som Fru Appelgrén hade öfvertalat  Kesarens Kammartjenare  att medtaga från Kajana; potater helkoktes, en filbunke inhemtades jämte smör och bröd. Se der, alla de anrättningar, hvilka Mainua Konungen kunde åstadkomma för att dermed undfägna Rysslands Store Kejsare! Värdinnan hade den glädjen att se sin Höga Gäst med mild belåtenhet och mycken förnöjelse hålla till godo med denna tarfliga måltid. Ungefär kl. 8 fortsatte Hans Majestät Sin besvärliga färd och tillryggalade 2 1/4 mil utan hvila till Suotarila hemman i Wuotolax by, dit Hans Majestät anlände kl.2 eft.m. På vägen till nyss nämnda hemman skulle Hans Majestät passera en  20 á 25 famnar (1 famn=1,7784 m ;MG) bred å, men i anseende till den korta tiden, hade ingen anstalt för öfverfarten hunnit vidtagas. Händelsevis låg vid å-stranden en liten fiskare-båt, hvaraf man nu betjänade sig. Kejsaren och Furst Volkonsky jämte vägvisaren Määtä, stego nu i båten. Hans Majestät satte Sig till styret, Furst Volkonsky fattade i årarne, – och stum af förundran stod vår beskedlige Määtä midt i båten. (Se planchen No 6.) I anseende dertill att å-stränderna voro mycket sanka, blefvo Hans Majestät och Furst Volkonsky våta och leriga om fötterne. För att förekomma denna olägenhet för de öfriga hvilka med samma båt skulle komma öfver, företog Sig Hans Majestät, som blifvit varse ett gammalt gärdsle och tårra trädqvistar icke långt från derifrån, att Sjelf framsläpa det med Furst Volkonskys biträde, och gjorde deraf en sorts brygga på stället der båten skulle landa. Hästarne simmade öfver ån och några af dem sjönko så djupt i gjyttan, att man med möda fick dem derutur. Wid detta tillfälle tog Kejsaren Sjelf fast Sin häst och torkade ren den med en hö-tapp, hvarmed Hans Majestät försett Sig från en närbelägen stack.

Efter en knapp timmes hvila på sistnämnda hemman, der Hans Majestät förtärt något filbunka och åfven smakat af bondfolkets rågbröd, fortsattes färden 1 3/4 mil, till Pippola gästgifveri i Saresmäki by, dit Hans Majestät lyckligen anlände kl.7 om aftonen. Från detta gästgifveri, som Kejsaren föregående dagen, då han reste till Kajana, passerade, hade Hans Majestät blott 1 ½ mil landsväg till Nissilä. Hans Majestät, förmodligen trött att rida, beslöt att åka härifrån framåt; men i hela byn fanns inga andra åkdon, än några dåliga tvåhjuliga Kärror, hvaraf en måste begagnas, och öfver hvilken ett tvättbrede med litet halm uppå, fastbandts. Sedan Kejsaren låtit gifva sin vägvisare en hederlig belöning, samt tagit Nådigt afsked af honom, hvarvid Hans Majestät gaf honom handen, satte Hans Majestät Sig, jämte Sin Kammartjenare, vid pass kl. ½ 8 uti kärran och fattade Sjelf i tömmarne. Efter att hafva åkt ett stycke väg, ropade Kejsaren Offtscharoff till Sig, och befallte honom sätta sig upp i kärran vid Hans Majestäts sida, för att köra.

Under hela denna högst besvärliga färd, var Hans Majestät mycket munter och glad. Någon gång, då vägvisaren icke var till hands, ledde Hans Majestät Sjelf Sin häst långs spångarne öfver de sanka kärren. Under ridten genom sådane skogstrakter, der lingon funnos, tog vägvisaren Määtä, som nästan alltid gick framför Kejsarens häst, åtskilliga gånger qvistar med lingon och räckte dem åt sin Höga Herre, som dermed släckte sin törst.

Då Hans Majestät reste från Kajana, erhöll jag befallning att, så fort väderleken det tillät, återvända sjövägen till Haapalankangas, för att derifrån följa de derstädes equipagerna till Nissilä. Jag tillbringade natten öfver i Kajana, reste derifrån den 17/29 om morgonen kl. 8 samt anlände i största beqvämlighet till Haapalankangas kl.4 e.m. Då jag vid min ditkomst underrättade Kejsarens trogne Kusk, Ilia Ivanovitsch Baikoff, att Hans Majestät återvändt landvägen genom ödemarken, blef han bestört och bekymrad, och kunde icke stilla sin oro förr, än han uppnådde den lyckan att återse sin Dyra Herre. – Wi skyndade oss att låta spänna före equipagerne och reste med god fart till Nissilä, dit vi anlände kl. ½ 7. Hans Majestäts Vagnmästare, Öfverste Solomka samt de af Kejsarens suite, som qvarstadnat på Nissilä, blefvo icke mindre bestörte vid underrättelsen om Hans Majestäts beslut att begifva Sig på en väg, så mycket mer äfventyrlig, som den var alldeles obanad. Emedan jag 1815 om sommaren vandrat genom samma ödemark, genom hvilken Hans Majestät nu färdades, och för öfrigt ägde kännedom af localen, förutsåg jag väl att Hans Majestät svårligen skulle kunna komma fram på landsvägen annorstädes, än vid Saresmäki; men jag vågade icke stadna der med equipagerne, då jag hade bestämd befallning att föra dem till Nissilä, dit Hans Majestät önskade att directe framkomma öfver ödemarken. Emedlertid vidtog jag genast efter min ankomst till Nissilä den anstallt att med Befallningsmannen Elfving avsända en kurir-Kärra, hvilken också mötte Hans Majestät ½ mil nära Saresmäki, hvarpå Kejsaren bytte åkdon med Elfving och anlände lyckligen till Nissilä kl. emellan 9 och 10 om aftonen. Wid framkomsten till Nissilä hoppade Hans Majestät med mycken vighet ner från Kurir-Kärran, och frågade mig, som stod nära intill, när jag hade kommit fram. Jag svarade då Hans Majestät, att jag närmare 5 timmar varit på stället, samt att jag, efter att hafva hvilat natten öfver i Kajana med all beqvämlighet och utan minsta fara gjort resan; hvarpå Hans Majestät, med en glad och skämtsam ton svarade: Det fägnar mig; jag har deremot gjort en lång omväg, visserligen något mödosam, men icke utan sine agrementer, och säkert skall jag alldrig glömma min roliga färd till Kajana (8).

Hans Majestät stadnade natten öfver på Nissilä och fortsatte följande dagen den 18/30 Augusti Sin resa till Uleåborg och genom de öfriga delarne af Finland.

_______________________

Jag har icke kunnat neka mig denna tillfredsställelse att göra mina läsare bekanta med följande omständighet, hvilken ovedersägligen vittnar om den innerliga vördnad och kärlek, Kajana traktens invånare egna minnet af Högtsalig Hans Majestät Kejsar Alexander.

Då jag 1826 om sommaren var rest till Kajana med Landskapsmålaren Hr. Bolms, för att låta aftaga de ställen hvaraf vuerna åtfölja detta arbete, yppades för mig tillfälle, att af bonden å Haapalankangas, tillhandla mig det i denna berättelse förut omnämnda stallet, uti hvilket Kejsar Alexander hade spisat middag. Innan jag ännu hade hunnit fatta något beslut, hvad bruk jag skulle göra af denna, likaså oansenliga, som för Fäderneslandet dyrbara byggnad, erhöll jag ett bref af Häradshöfdingen i Kajana Härad, Herr Asessorn Flander (1819 Borgmästare i Kajana) uti hvilket bemälte Herr Assessor, på Paldamo (a) Sockenboars vägnar anhöll, att jag till dem måtte afstå det ifrågavarande stallet, för att genom deras försorg bevaras åt senaste efterveld. Denna berömvärda och patriotiska afsigt, rörde mig på det lifligaste, och jag begagnade mig med outsägligt nöije af detta tillfälle att gå deras önskan till mötes. Herr Assessor Flander har sedermera underrättat mig derom, att samtlige Paldamo Sockens Ståndspersoner, jemte en stor del af Socknens Allmoge, hvilka den 3/15 Iuniin 1827, voro församlade hos Församlingens Pastor, Herr Theologie Doctorn Ämeleus, vidtagit författning om stallets flyttning från Haapalankangas till Paldamo Sockens Moderkyrka, invid hvilken, tillfölje af allas enhälliga önskan och beslut, stallet blifvit uppfördt. Herr Vice-Lanthöfdingen Stjernschantz, som var närvarande vid denna sammankomst , och med mycken värma och rörelse deltog uti detta högtidliga företag, förbehöll sig att få anskaffa, såväl fiskarbåten, uti hvilken Kejsar Alexander for öfver Wuotojoki-å , som ock sängen, uti hvilken Hans Majestät låg, då Han under Sin mödosamma återresa från Kajana, tillbringade natten på Rongala hemman, samt kärran, på hvilken Kejsaren åkte en del af vägen från Saresmäki till Nilssilä.

Asessor Flander har anskaffat bordet och långbänken hvilka begagnades vid middagsmåltiden uti stallet, och Postmästaren i Kajana, Herr Montgommery, sadeln, hvilken Hans Majestät begagnade under Sin ridt genom ödemarken. Alla dessa dyrbara minnesmärken förvaras nu i det märkvärdiga stallet. Församlade omkring denna anspråkslösa minnesvård, skola alla åldrar af denna traktens invånares nuvarande och kommande generationer, med innerlig vördnad påminna sig den högtidliga dagen, då Kejsar Alexander hedrade denna aflägsna ort med Sitt besök lifligt påminna sig Hans intagande och nedlåtande bemötande, och med vördnadsfull tacksamhet återkalla i sitt minne, den rättrådighet, kärlek och mildhet, hvarmed han regerade öfver Finlands folk! Tiden, som härjar allt, skall icke förmå, att hos detta tacksamma folk, utplåna minnet af denna menniskoälskande Monarks välgärningar, – och sekler skola förflyta, men uti hvarje redlig Finsk medborgares hjerta, skall minnet af Alexander, den Välsignade, den Oförgätlige, förblifva outplånligt!

___________________________________

(1) Detta landskap har af ålder blifvit kallat Kainoa eller Kanuhunmaa (På Svenska: de menlöses land.)

(2) Denna uppsatts är hämtad ur de Historiska anteckningar som ännu finnas att tillgå i Kajana.

(3) Haapalankangas är ett Nybygge, beläget invid stranden af Vuolijoki å, som löper ut i Uleå träsk, på ½ mils afstånd från Nybygget.

(4) Nissilä Gästgifveri är beläget uti Idensalmi Socken af Kuopio län, vid stora postwägen emellan Kuopio och Uleåborg. Från detta Gästgifveri tager wägen af till Kajana. Afståndet mellan Nissilä och Kajana beräknas till 8½ Svenska mil, hvaraf 2 mil landwäg till Haapalankangas, och derifrån 5½ mil sjö-väg till Kajana.

(5) Uppå parallelipipeden var en uppstående huggen sten anbragt. Efter Hans Majestäts afresa från Kajana infattades, på yttre sidan af stenen, Kejsarens Namn-schiffer med den Kejserliga Kronan (tillverkad af förgylld messings-plåt) samt på inre sidan följande inskription: Imperatori et patriae d. XVI/XXVIII Aug. MDCCCXIX.

(6) Hans Majestät förärade åt Kapten Junelius en dyrbart brillanterad ring och matroserne erhöllo en betydlig gratification i penningar.

(7) Samma bonde hvarom här förut omnämndt, men som vid Kejsarens ankomst icke var hemma, utan befann sig på Haapalankangas, i hopp om att ännu få se Hans Majestät på återresan från Kajana.

Henric Tervonen kallas allmänt af bönderna i orten för Mainua Konungen, emedan han åtskilliga gånger bivistat Riksdagarne i Sverige såsom deputerad och derigenom förvervat sig mycket anseende hos sina landsmän.

(8) De upplysningar hvarpå berättelsen om Hans Majestäts återresa från Kajana grunda sig, har jag erhållit dels af Fändrick Martinau, dels af Kammartjenaren Feodoroff och af Vägvisaren Määtä.

(b) Kajana är beläget uti Paldamo Socken.

 

Till tryckning godkänd

St. Petersburg, den 29 October, 1827.

  1. Semenow, Censor.

(Censors text enbart på ryska)

 

2468 1012141618202224