Maggie Gripenberg (1881-1976)
Maggie eller Maria Margarita Gripenberg – Svinhufvud som hon egentligen hette var senatorn, friherre, arkitekten Sebastian Gripenbergs förstfödda dotter, född 11 juni 1881 i Helsingfors. Hon växte upp i en bildad, finsksinnad familj, där man gynnade och själv aktivt utövade musik och bildkonst. Vid välgörenhetstillställningar uppträdde Maggie som dansös tillsammans med stadens andra societetsflickor, men i början av 1900-talet var det otänkbart för en flicka i hennes ställning att föreställa sig dansen som yrke. Ändå kom hon att bli en banbrytare inom finsk danskonst genom att hon införde den ”moderna fria dansen” till Finland redan på 1910-talet. Hon hade särskilt påverkats av en amerikanskfödd självlärd dansare, Isidora Duncan, som var en pionjär inom den plastiska dansen och ett av de mest älskade namnen i 1900-talets nya dans i Europa. Maggie såg Duncan uppträda i Dresden 1904 och i Helsingfors 1908. När Adolf Lindfors, chef för Finlands nationalteater, 1909 bad Maggie undervisa skådespelarna och eleverna vid teatern i plastisk dans, tog hon det avgörande steget och övergav det mera accepterade måleriet för dansen. Redan nästa vår uppträdde hon som solodansös i Arvid Järnefelts Titus, och i november 1911 gav hon sin första egna dansföreställning.
Inom släkten väckte det ogillande när hon började utöva en form av dans som man ansåg ”moraliskt suspekt”. Hennes faster, den kända kvinnosakskvinnan Alexandra Gripenberg, föreslog därför att hon skulle anta ett konstnärsnamn. Hon hade omedelbart sin egen publik, som nyfiket började följa med friherrinnans dans. Hon startade en egen dansskola och det fanns fördelar med en bakgrund inom den bildade klassen. Familjer inom den bildade klassen kom med sina små flickor till hennes dansskola. Hon inspirerade snart andra överklasskvinnor att börja dansa. Till dem hörde Hertta Idman, Sara Jankelow, Ester Naparstok och Irja Hagfors.
Hösten 1909 studerade hon en tid hos danslärarinnan Anna Behle i Stockholm, och nästa sommar åkte de tillsammans till Genève på en sommarkurs hos kompositören och musikpedagogen Émile Jaques-Dalcroze. Läsåret 1910–1911 studerade de även tillsammans i Dresden under ledning av professor Jaques-Dalcroze. Dennes banbrytande undervisning grundade sig på rörelserytmik och improvisation. Det passade henne utmärkt, eftersom hon också var en skicklig pianist och en utomordentlig improvisatör. För Dalcoze avlade hon sitt lärardiplom. I sin egen undervisning tillämpade Gripenberg Jaques-Dalcrozes metod men fick hela tiden nya intryck från utlandet.
Sommaren 1937 reste Maggie Gripenberg och hennes elever Ilta Leiviskä och -Kaarina Kuoppamäki till England för att gå på kurser hos Kurt Jooss. Han kom att entusismera henne i mycket hög grad.
Tack vare Maggie Gripenberg började man i Finland i allt högre grad uppfatta dansen som en seriös konstform. Till Sibelius åttio¬årsfestligheter 1946 gjorde hon koreografin till tre verk på Finska operan: Scaramouche (Skarameisj), Stormen och Festivo.
Maggie gjorde ett anmärkningsvärt livsverk som koreograf. Hon fick internationellt erkännande för sina skickliga gruppkompositioner. Här kunde hon använda alla sina talanger: sin musikalitet, sitt färgsinne, sin visualiseringsförmåga och kinetiska fantasi. Hennes inflytande sträckte sig också till kvinnlig gymnastik.
Jag hann lära känna till henne som lärare i hennes egen balettskola helt intill riksdagshuset som jag ofta passerade på väg till mammas arbetsplats i zoologiska muséet.
Maggie gjorde ett livsverk genom att fostra många av Finlands främsta balettdansare under 1900-talet. Hon avled 28. Juli 1976 i Mariehamn. Sin grav fick hon på Konstnärsbacken i Sandudds begravningsplats. Andra kända konstnärer som har begravs där är Alvar Alto, Akseli Gallen-Kallela och Tapio Wirkkala. Det är ett värdigt minnesmärke där endast välmeriterade konstnärer har begravts.